Ny blogg hos Wordpress.

http://berglundbloggar.wordpress.com/

Ändra länkarna från era bloggar eller lägg in i favorieter redan nu.

Funderar på att byta till Wordpress för att göra bloggen lite trevligare, åsikter?

berglundbloggar.wordpress.com

Nybörjare inom den här idrotten som jag är ställde jag upp på den korta sträckan, 5,7 km, dessutom känns det naturligast att börja med lite kortare distanser för att få upp lite snabbhet till de längre distanserna.

Hade svårt att ställa några förväntningar inför dagens lopp. Jag hade aldrig sprungit här förut men framförallt hade jag aldrig sprungit ett så kort lopp tidigare... huvudfrågan var vilken fart jag skulle hålla. Jag hade ingen aning...

Efter en alldels för kort uppvärmning (ca 2 km) begav jag mig bort till starten. Tjohejdu vad folk det var där, jag ville ju springa skapligt snabbt och hade inte lust med slalomlöpning i början . Valde att ställa mig ute på högerkanten innan startskottet small av.

Tog ledningen direkt på konstgräset och kände att jag hade full kontroll över loppet(eller ja....). Första backen kom direkt men jag hakade på motorcykeln som visade vägen och hade fortfarande den stora massan bakom mig, hörde inte ens någon flåsa eller några smattrande steg.

Efter 800 meter var det roliga slut och första löparen sprang om mig, kände redan nu att resten skulle bli jobbigt.

Första kilometern passerades på 3:42 enligt min Garmin och jag förstod redan nu att skyltarna inte visade 100%, tur att man har klockan som alltid visar rätt och att man ställt in den på mellantider . I princip samma stund som passeringen började fler springa förbi och jag räknade mig ram till en 8e plats när 2 km hade gått. Tvåan hade gått på 3:52 och det kändes ganska kontrollerat.

Sen tog det stopp. Det märks tydligt att jag inte är van vid snabbare pass, nu fick jag ett riktigt kvitto på det och en tankeställare vad gäller min inställning till löpträning...

De tre sista hela kilometrarna klockades på 4:17, 4:20, 4:27 vilket understryker känslan i benen. Ville bara ge upp och stanna för att vila men det klarade jag mig ifrån. Vet inte om det var syra i benen eller något mentalt för jag tyckte inte hjärtat och lungorna jobbade för hårt, men återigen, har svårt att jämföra med något annat... En bidragande orsak till att tempot gick ner var också att det var trångt på gångbanan, pensionärer och barnvagnar i bredd är inte optimalt för löpning. Vid ett tillfälle fick jag stanna och vänta in tre stycken som skulle över en lite gångbro för att jag själv skulle komma förbi, riktigt tungt att behöva "starta om". kanke ska man skrika innan man kommer ikapp någon men det tycker jag ska ligga på arrangörerna också...

Sista 700-ingen, eller 630 som klockan visade, gick på 4:19 och mest glädjande var kanonspurten där jag tog in minst 10-15 meter på sista sträckan efter backen, löparen framför hade slagit av rejält och då hittade jag nya krafter. När speakern ropade något i stil med "...snabbspurtande Magnus från Ärla IF.." vände han sig om och ökade men det hjälpte inte .

Resultaten har inte kommit upp men jag gissar på en plats kring 15e eller så, tiden borde vara kring 23-24 minuter men jag var ganska slut i mål och stoppade klockan efter en kortare liggvila...

Nöjd med starten och placeringen samt att jag fått lite nytt perspektiv på vad som behöver tränas. Nästa år så...

Också ett sätt att spendera sin 20-årsdag förresten... Folk tycker jag är tokig och ska man inte vara det?

Sitter och har abstinens, har ju inte sprungit på hela dagen...

Just nu sitter jag och räknar kilometertider och kollar gamla resultatlistor från Två sjöar runt, vet inte om det ger så mycket men det är ganska kul att få drömma sig framåt i tiden lite.

Imorgon blir det först lite firande här hemma innan vi åker till Stockholm. Klubben har fixat anmälan nu också, det var Sundbybergs IK som strulat till det, så allt ska vara löst nu. Bara att springa alltså! Efter loppet blir det nog en god matbit innan vi beger oss hem, sen ville tränar-Bjarne att jag skulle ringa efter loppet, då gäller det att ha något bra att rapportera... :)

Idag, den 14 mars 2008, börjas ett nytt kapitel i löparhistorian för mig. Milstolpen är dubbla pass!

Jajamen, i förmiddags sprang jag 10x300m med 60s joggvila och i mörkret har jag precis avslutat ett distanspass. Från början, dvs. i början av veckan, var det tänkt att distanspasset skulle genomföras imorgon men intervallpasset gick så lätt att jag bestämde mig för att springa dubbla pass idag istället. Kvalitativ kvantitet!

På detta geniala sätt får jag in alla veckans pass samtidigt som jag får en extra vilodag imorgon inför loppet på söndag, det är ju vilan som bygger upp...

Listigt va?  

Som sagt, på söndag bär det av till Stockholm och Två Sjöar Runt för att förhoppningsvis hitta en plats för efteranmälan. Fortfarande småsur att klubben missade anmäla till söndagens lopp så slängde jag idag in anmälan till Påsksmällen i Enhörna själv.

Två saker jag tänker på varje gång jag snörar på mig löparskorna.

1. Vilket glädjevrål det blir på Stadion när jag kommer i mål och klockan visar 3:29:56.

2. Vilket sanslöst besviket, argt "Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej!" det blir om jag kommer i mål och klockan visar 3:30:04.

Baldinis segerjubel från 2004 tänkte jag kopiera...

Vare sig det blir nummer 1 eller 2 så kommer ni som gått i mål höra det hela vägen till Östermalms IP och ni som fortfarande kämpar på kommer höra det från Västerbron.

Var bara det jag ville säga så ni kan förbereda er mentalt redan nu, öronproppar någon?

Under dagens pass var det mörkt... Och när jag skriver "mörkt" menar jag inte som om ni stadsbor skulle ta och titta ut genom fönsterrutan vid niosnåret och ser ut i mörkret där gatlamporna lyser, det är ljust.

Det har sina fördelar att "bo på landet", man kan springa i naturen och beöver inte tänka på bilar eller annat, variera rundorna i härliga landskap och hitta fina skogsbackar. Den största nackdelen är att ett pass efter 18:30 kräver pannlampa och en pannlampa behöver energi, man måste ladda den helt enkelt....

Sprang ett lättare distanspass i regnet, (och mörkret) och bestämde mig efter dryga 7 kilometer för att ta en speciell skogsslinga hem. Sprang på fint mellan stenar och rötter innan det plötsligt svartnade för ögonen, eller ja, batteriet tog slut... Det blev mörkt (här skulle jag vilja ha en bra liknelse men när jag anser att "blunda hårt i två minuter och se om ni kan hitta något ljus" inte kan skildra vad jag såg så skippar jag den delen). Kan säga att det är tur att man är uppväxt i området och kan varenda liten stock och sten, hade det stått en älg mitt i stigen två decimeter framför mig hade jag knappt märkt den.

Hittade i alla fall hem som ni märker, imorgon blir det löpvila och tennispass istället. Full fart!

Björntjänst till den som hittar en Ärla IF-löpare vars efternamn börjar på "Berg" och slutar på "lund" med Magnus i förnamn i den här listan.

I fortsättningen tror jag att jag ska anmäla mig själv till de lopp jag vill springa och inte gå via klubben som dom sa...

5 x långa backen som idag mätte drygt 520 meter med en stigning på ca. 25 meter enligt min Garmin.

Gårdagens sega ben gjorde att jag innan passet började bestämde mig för att ta det lugnt, två dagar i rad med kvalitet (intervall/snabbdistans) och "snabba skorna" är jag inte så van vid. Tog det också härligt lugnt och fokuserade på tekniken och att "tassa upp på tå", lyckades bra och satte inte i hälarna någon gång uppför. Farten var dock inget att hurra för men det var inte heller tanken.

Funderar på att klämma in ett lugnare distanspass imorgon och sen lite 200-ingar på fredag, får se hur det blir.

Var längesedan jag bloggade nu, men jag har inte så mycket att skriva...

Dagens pass var ruskigt segt, enligt tränar-Bjarnes schema var det 10 x 2 min (60s gå-/joggvila) på schemat och nu var jag tvungen till att ta ställning till om det är schemat som gäller eller min egna planering (se inlägg nedan) som gäller.

Valde att köra enligt Bjarnes variant, har man dessa tider som personbästa borde man ju veta hur man ska lägga upp ett träningsprogram.

Personbästa:
800m           1:56.33 (1.55 stafett)
1500m          3:50.16
3000m          7:57.62
5000m         13:45.76
10000m        28:56.68
Halvmaraton 1:04:31
Maraton     2:14:42

"Men det är ju så att ett program passar inte alla" tänker ni kanske men nu är det så att Bjarne och jag lagt upp mitt schema tillsammans, sen har jag lagt in en del lopp som inte fanns där innan men lite kul måste man ju få ha ;)

Tillbaka till dagens pass. Blev intervallpasset med ruskigt sega ben, till och med vilan känes tung. Det regnade också, och blåste... motvind - hela tiden... Men jag klarade det! Jag genomförde hela passet utan att trycka på den så lockande stoppknappen, det var nära många gånger men jag gjorde det inte.

Ett riktigt grispass rakt igenom utan vare sig fart eller stil, men psyket gick rejält stärkt ur striden :)

Som det ser ut just nu har jag kommit fram till att jag klarar mig bra med tre löppass per vecka, snart börjar dessutom många lopp arrangeras och då blir det nog lagom med tre pass plus ett lopp i några veckor. Här har vi grundstenarna i det tänkta upplägget som syftar till kvalité för att bli snabbare till de kortare distanserna och långpass för uthålligheten som krävs till maran, givetvis har jag nytta av långpasset till de kortare distanserna också och tvärtom.

200-ingar och 400-ingar för att träna upp snabbhet. Fokus blir att ”hänga luften” så kort tid som möjligt, där förlorar man ju ändå bara fart så jag ska försöka få en lite snabbare stegfrekvens. En stor del av de här korta intervallerna kommer vara att försöka hålla ihop tekniken i en fart som är ganska mycket högre än det vanliga distanstempot, således hoppas jag att kroppen vänjer sig vid snabbare och snabbare farter. Intervallerna kommer genomföras på bana och i terräng men också i backar för största möjliga variation. Förhoppningsvis ska de korta intervallerna vara bra ifall att det skulle vankas spurt i något av kommande stordåd…

Tusingar och 1200-ingar för att träna upp VO2Max-kapaciteten och på så sätt träna upp hjärta och lungor. Utan att höja den viktiga delen kommer jag aldrig kunna springa snabbare, så enkelt är det och det finns bara en sak att göra: Träna. Enligt olika källor, bla. Daniels’ Running Formula, tränar man upp VO2Max-kapaciteten efter två minuter av snabb löpning, då passar det mig ganska bra med ungefär 4 minuter långa intervaller.

Långpass, som jag nu sätter gränsen till minst 20 km, för att träna upp uthålligheten i benen såväl som för lungor och hjärtfrekvens. Tanken är också att dessa pass ska vara en sorts ”mental återhämtning i löpmiljö”, det lät väl fint? Vad jag menar är att med det här upplägget blir det inte så många pass och då kan det lätt bli så att jag får lite löpabstinens, det kan då vara skönt att få komma ut ett par timmar och bara få springa av sig lite en gång i veckan på ett härligt långpass.

Om jag nu kan hålla det här någorlunda skulle veckomängden (som jag inte ska fokusera på men försök att säga det till mig…) landa på mellan 4-5 mil beroende på hur lång upp- och nedjogg jag väljer ha vid intervallerna. När sedan loppen börjar komma kommer jag nog försöka bolla runt bland passen lite och mängden kommer variera men det ska nog gå ändå.

Tanken med det här upplägget är alltså att mer och mer längta ut till varje pass och genomföra allihop med lite mer kvalité än tidigare, allt för att förhoppningsvis bli en snabbare och gladare löpare! Det svåra bli just att hålla tillbaka glädjen av att springa men jag börjar så här i alla fall så får vi se hur det blir senare, förhoppningsvis klarar jag mig från förkylningar och liknande om jag bara vågar ta det lite lugnt (i början…).

Fokus på intervall alltså, säger som Zatopek: "Why should I practice running slow? I already know how to run slow. I want to learn to run fast."

Fever... 

Övertränad eller bara förkyld? Jag vet faktiskt inte men det känns inte kul att komma igång med ordentlig träning och sen tvingas till avbrott, suuuurt helt enkelt. Tror inte jag varit "småsjuk" (feber/halsont) så många gånger något år som under de här två första månaderna av 2008, måste bli mer försiktig i fortsättningen...

Får trösta mig med ett par-tre dagars vila och sen försöka komma tillbaka in i försiktig träning inför Två sjöar runt.

Ibland undrar jag vad det med undervisningen i den svenska skolan, men allt oftare undrar jag över uppfostran i de svenska hemmen...

Då jag är ute i en del grundskolor och deltar på idrottslektioner med barn i årskurs 1-3 får man en liten inblick i hur det svenska samhället kommer se ut när jag blir pensionär. Eller ja, riktigt så är det väl inte men det är i alla fall en del av den svenska framtiden man bevittnar. Tyvärr.

Under en av dagens lektioner kommer en tennisboll flygande från ett håll och träffar en elev. Inget ovanligt, det händer hela tiden och därför spelar vi med skumgummibollar. I 99% av fallen uppfattar knappt eleven att den har blivit träffad utan försöker frenetiskt träffa allt som är gult, runt och rör sig med sin minitennisracket - en härlig syn.

Idag när en boll träffade en av eleverna uppkommer den där procenten som återstår och följande "diskussion" uppstår:

Låt oss kalla eleverna Stina och Pelle. Stina slår en boll med sin racket men eftersom är sju år och inte har någon speciell bolltalang slår hon snett, så snett att bollen träffar Pelle...

- Aaaaaaaaaaj!! Vafan gör du!? vrålar Pelle så det ekar i hela idrottssalen.

- Håll käften! kontrar Stina omedelbart.

- Ska du säga jävla pantskalle! svarar Pelle, mer arg än ledsen.

- Försök själv om du är så jävla bra apskaft! hinner Stina med innan läraren går mellan.

Tänk på att det fortfarande är årskurs F-3 och inte 1-3 på gymansiet jag refererar. Ibland undrar jag vad de får allt ifrån, för visst är det fantasifullt, "pantskalle" och "apskaft" alltså...

Suck, nu ska jag ta och åka in till tennishallen igen, banpass 15-20 och se blir det vila. Hela dagen, ja veckan, är faktiskt lite i vilans tecken. Löpvilans.

Den ynka procent som återstår kan förstöra en hel klass, den tar så mycket energi och jag begriper inte hur lärarna orkar...

Vasaloppet startade 08.00 och nu har det gått knappt 3 timmar och 28 minuter. Nu ska jag alltså var inne på Stadion den 31 maj skulle man kunna säga, det är planen i alla fall...

Sitter och tittar på Vasaloppet, starten är lika mäktig som alltid. Svårvallat säger experterna men trots det så hoppas jag att det blir en utbrytning á la Olle, Raul Olle. Hoppas någon rycker i backarna efter Mångsbodarna som han gjorde år 2000, då höll det hela vägen...

Nehe, nu är det strax dags för backarna. Kom igen nu!